Mirabella

Idag var jag på gudstjäns med några vänner.
Jag har aldrig fått nån religiös uppväxt och jag har alltid varit anti religion och liknande och väldigt kritisk.
Men av någon anledning har jag alltid sökt mig till kyrkor och kyrkogårdar när jag varit ledsen eller arg på livet i stort. Jag har suttit där på kvällar helt ensam och bara tänkt. Ibland kanske någon spelat orgel där, och ibland har det varit helt tomt och tyst. Det är nog just kyrkoatmosfären jag varit ute efter. Och kyrkogårdar är ofta ett inslag i mina promenader.
Gudstjänsten var bra, kyrkan var bra, prästen var bra och stämningen var underbar. Så jag kommer nog gå tillbaka dit. Inte för att tillhära kristendomen utan för att det är så skönt att vara i en lokal där alla människor har respekt för varandra och bara visar kärlek.
Jag grät också, och alla möjliga tankar kom fram, saker som jag behöver fundera över. Stora som små.
Jag tror på något, inte på en ren gud som en man i skyn som skapade jorden och människorna. Utan jag tror på att gud är en kärlek till allt och alla, mellan alla. och att det är vad vi finns för att uppnå.
----
psalm
Innan natten kommer, vill jag tacka för den dag du gav, dem som jag mötte.
För ett liv som mognat något, Herre, vill jag tacka.

Innan natten kommer vill jag tänka på dem som nu ler i kärleksglädje,
och på dem i ensamheten, Herre, vill jag tänka.

Innan natten kommer vill jag bedja för den jord vi fått men smutsat, skövlat.
För vår värld som väts av tårar, Herre, vill jag bedja.

Innan natten kommer vill jag lämna allt tillbaks åt dig att älska, värna.
Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre, tag emot det.



När jag var liten kallade jag det här (när solen lyser genom ett hål i molnen) för "guds glädje"